3

förresten. jocke bergs version av olle ljungströms redan underbara sång? vad som får mig att fortsätta andas.

I ditt bröst
Finns en kuslig maskin
Den har en röst
Och slukar dyrbar bensin
Den producerar hopp
Och kastrerar drömmar ibland
När den säger stopp
Så känner du just ingenting

Vi som krossas
Krossar och går på
Små späda barn
Med hjärtan som elefanter

Gud, uppfinn nåt nytt
Som gör det lätt
Att hålla ut
Nåt för dom som väntar
Dom som orkar vänta mer

Mitt hjärtas röst
Kan nog va ostämt ibland
Instängd i ett bröst
En ambassad som saknar sitt land

Men, för blommor hjärtan ängar
Makalösa stränder
För ensamrätten rätt i
Christer Sjögrens händer

Och vi som krossas
Krossar och går på
Små späda barn
Med hjärtan som elefanter

Gud, uppfinn nåt nytt
Som gör det lätt
Att hålla ut
Nåt för dom som väntar
Dom som orkar vänta mer

2

vad jag bryr mig om
är att höra dig andas
veta att du är nära
förlåt, nu slutar jag.

hjärta-, plugg- och framtidsångest, alltså depp till håkan.

har redan lyckats skrapa bort mitt nagellack, förresten. det är ju lyckat. ta bort det dagen efter att man har målat på det, nästan som att rasera skyddet mot omvärlden så fort man bygger upp det. eller som att sumpa varje liten chans man får. till och med om den är obefintlig och man bara lyckas intala sig själv att den kanske kanske faktist fanns där?

le treize avril

all panikhögläsning på franska fick mig att längta efter höga klackar och krispiga vita skjortor. så nu går jag runt i lägenheten i en chemise blanche som jag hittade i garderobens skattkammare och som jag kan svära på att jag aldrig har sett förut. ändå sitter den perfekt. i denna samt med svartmålade naglar och guldhalsband läser man kiffe kiffe demain mycket lättare.. men man börjar också längta efter lite mer uppmärksamhet; därför startar jag maintenant en blogg. kanske kommer den att få kif-kif demain/same old tomorrow att sluta gälla för mig? jag behöver något nytt nunu.

kommer falla sönder annars.